Ja nu va jag tillbaka här igen......svårt att få tid!!
I dag är det en tråkig dag med grått väder!! Tänk va det påverkar mitt humör!
Från det ena till det andra!! Har ju börjat kika runt på lite dagis till min pojkar. Min störste pojk blir 4 i Juni och min minsting blir 3 i Augusti!! Jag har ju haft möjligheten att få vara hemma med dom så här länge och skulle egentligen kunna vara hemma ett tag till. Men tänker som så att det kan vara bra för dom att få en förberedelse inför skolan och vill därför vänja dom vid dagis. 15 Tim / veckan hade ju varit alldeles lagom. Jag känner mig verkligen lyckligast i världen som har fått vara hemma med mina underbara barn så här länge! Även om det kan var mycket påfrestande och ibland känns det som ett dårhus här hemma!! Men att slippa stressen, att kunna göra vad vi vill på dagarna och att kunna vara hur länge vi vill på lekparken. Ja det kallar jag lyx!! Sen tycker jag att det är ganska normalt att man kan bli lite trött på att var hemma ibland!! På samma sätt som att man kan bli trött på att gå till sitt jobb varenda eviga dag!! Av någon konstig anledning har jag mött på folk som verkar ha väldiga åsikter om att man går hemma med sina barn!! Jag känner att jag hela tiden måste försvara mitt och mina barns liv!! Att det inte skulle vara bra att var hemma med sina barn?? Att dagis är bättre? Jag tycker som så att vad skulle kunna vara bättre än att få vara hemma med sin mamma i början av sitt liv?? Barnen börjar skolan vid 6 års ålder och sen fortsätter det, sen är inte barnen små längre! Men att gå hemma med sina barn kräver ju en del Du kan inte sitta inne varje dag och slappa! Det får ju vara inplanerade saker.......öppna förskolor, fikastunder med andra mammor och barn, utflykter, lekparker m.m. Sitter du hemma och inte gör något med dina barn så VISST då är dagis och förskola bättre. Men att folk har så svårt att förstå detta??? Hmmmm......ja det är något jag mött på nu på senare tid. Min dotter som är 9 år nu fick börja dagis så fort hon fyllde 1 år!! Jag blev ensamstående med henne från det att hon va 6 månader och jag hade precis fyllt 18 år. Så här i efterhand undrar jag hur jag fixade det! Men det gjorde jag och hon är världens finaste tjej idag!! :) Att hon behövde börja så tidigt och att vi inte hade något direkt val eftersom jag va tvungen att på alla sätt få in pengar och att ta dom jobb jag kunde få känns lite jobbigt nu men inget hon har mått dåligt av!! Tvärtom hon har alltid gillat sitt dagis och det har verkligen varit ett bra dagis. Men tycker att det va lite för tidigt......men men har man inget val så har man inte!! Det som känns bra är jag inte är i samma situation när det gäller mina pojkar. Självklart vill jag ta var på det!! Annars vore jag dum! Men att folk har svårt att respektera och förstå det fattar jag inte. Dom gånger jag har suttit och berättat hur känner inför min störste pojk.....om att han bland kan ha ett väldigt speciellt sätt som jag inte riktigt kan förstå mig på. Om att det känns som att det kanske ligger något mer bakom hans beteende...ja jag vet inte vad det egentligen skulle kunna vara....har haft funderingar på ADHD bland annat men är inte så insatt i det där heller. Så kanske bara är lite nojig. När jag som sagt har pratat om det här med en del nära och kära så är svaret alltid men du tror inte att han behöver gå på dagis??????? Blir så j-vl trött. Skulle dagis var lösningen på allt! Har själv jobbat på dagis och vet att det kan vara väldigt stressigt med stora barngrupper m.m. Har svårt att se hur det skulle lösa allt. När det blir dags tror jag att mina gossar kommer trivas riktigt bra. Människor som inte kan förstår att många gillar olika och som tror att deras liv är det bästa för alla blir bara för mycket för mig!!! Ingen är perfekt och absolut inte jag!!
Nä nu ska jag skära lite frukt.
Syns en annan dag!
